Ovanstående bild är av det gamla komministerbostället i Brillinge. Brillinge är grannbyn i norr till Vaksala kyrkby, se gärna kartbilden över Vaksala från min översikt över gårdarna (V1 Brillinge). Brillinge-artikeln på wikipedia ger också en del hänvisningar till alla fornminnen som finns runt den här gården.
Prebendebönderna i Vaksala
Min ciceron under rundvandringen i Brillinge var Carl-Birger Sveidqvist, som är fjärde generationens arrendator i Vaksala / Brillinge. Carl-Birger är sedan länge aktiv i Hembygdsföreningen i Vaksala (som startade 1979), och även ordförande för Långhundraleden, ett samarbete mellan hembygdsföreningarna längs vattenleden som gick ut i Åkersberga, via Danmark och Husby-Långhundra. (se gärna ett föredrag som han höll om detta i Funbo 2016).
Sigrid och Carl-Birger på Brillingevägen
Carl-Birger är uppvuxen på arrendatorbostaden i Vaksala, men blev 1971 arrendator på den andra av kyrkans gårdar, den i Brillinge. På bilden ovan syns han bredvid Sigrid Strömgren, född Sundberg framför hennes hus. Vi stötte på henne på promenaden, och jag fick höra lite om granngården där hon är uppvuxen. Återkommer till det.
När det gäller Vaksala så berättar Carl-Birgers syster, Anna Christina von Schantz, i en artikel i UNT just om deras uppväxt i Vaksala. Anna Christina är dessutom nuvarande ordförande i hembygdsföreningen. Carl-Birgers pappa var den siste "prebendebonden" i Vaksala, då prebendet för Uppsala domprost upphörde 1941. Carl-Birger använde begreppet som jag var tvungen att slå upp, vilket var en kyrklig inrättning för att försörja präster och kyrkans män, biskopar, domprostar och även exempelvis professorer i teologi.
Carl-Birger flyttade sedan till den andra gården, den i Brillinge, som han arrenderade från 1971 till 2015, se bilden överst, och nedan.
Arrendegården i Brillinge - huset är "nybyggt" på 50-talet
Ofta fanns det två gårdar i närheten av kyrkor runt stiftsstäder som Uppsala - i Vaksalas fall var gården vid själva Vaksala kyrka till för domprosten i Uppsala domkyrka, medan gården i Brillinge var grunden för försörjningen av den lokale hjälpprästen. Det är troligen därför den benämns "komministerbostad" på generalstabskartan från 1861.
Brillinge - en hel by
Nu ska sägas att bebyggelsen runt Vaksala och Brillinge efterhand växte ut till en hel by. Där fanns smeder och skomakare - hästhandlare och lantarbetare - ja alla möjliga hantverkare och yrken.
Skomakeri på Brillingevägen
På bilden ovan syns det som har varit ett gammalt skomakeri på Brillingevägen (siste skomakaren var Elis Eriksson). Problemet för många av de som bodde i de olika småstugorna var att husen var byggda på ofri grund - vilket kunde leda till att de tvingades flytta om inte markägaren ville ha kvar dem. Carl-Birger berättade om huset som ligger intill skomakeriet ovan, att markägaren krävde att det skulle tas bort. Eftersom det låg precis på gränsen till Vaksala gårdstomt fick dock den som bodde i huset löfte om att dra över huset på Vaksalasidan. Med det beskedet lät sig dock markägaren nöja, och huset fick stå kvar.
Hästhandlare Johansson
Carl-Birger har oräkneliga historier att berätta, en var om den gård där familjen Sundberg bodde, och där Sigrid (se fotot längre upp) växte upp (och vände tillbaka till från Råby - och lät bygga ett hus intill med sin familj). Det är också en gammal gård på området, som inte heller har något aktivt jordbruk kvar.
Den andra Brillingegården där Sigrid växte upp
På den här gården, berättade Carl-Birger, bodde det en hästhandlare för länge sedan. Han hette Johansson och var en av Uppsalas mest framgångsrika hästhandlare, med verksamheten inne i stan. "Tattare" kallades han på den här tiden - men affärsverksamheten var tydligen framgångsrik. Som hästhandlare handlade det dock ofta om att sälja dåliga hästar till så högt pris som möjligt. Carl-Birger berättade att om det var fem hästar som skulle säljas så tog Johansson fram de fem dåliga hästarna, och gömde undan de bra hästarna i stallet.
Tydligen gick det ändå inte så bra till slut, för i mitten av 20-talet måste Johansson börja sälja av sina egendomar, och flyttade även från Brillinge.
Utsikt över Samnan
Om man går upp på höjderna i Brillinge har man en strålande utsikt ut över Samnans dalgång. Det är späckat med fornminnen, och går man upp på den lilla höjden bredvid Gränbystaden (gamla Gränby Centrum) kan man hitta både gravrösen, en rest bautasten och gamla husgrunder.
Samnans dalgång med Mariebergs kakelugnsmakeri i fonden
På den norra spetsen av Brillingehöjden ligger Tingshöjden, som troligen var tingsplatsen för Vaksala under medeltiden (och kanske tidigare). Det finns en rapport från Upplandsmuséet från 2013 ("Kring Vaksala Prästgårds hage"), som gjordes i samband med Österledens utbyggnad mellan Brillinge och Gränby Centrum, som ger en bra bild av den arkeologiska kontexten i området.
För att avsluta med själva Samnan så kunde Carl-Birger berätta att den här delen av Samnan dikades ut 1943 - ett massivt arbete där bönderna från trakten hjälptes åt att gräva ut Samnan för hand (jft utdikningen av norra Samnan som gjordes nästan 20 år senare). Jorden skulle ligga en meter från dikeskanten, så det blev mycket skottande. Något jag får anledning att återkomma till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar