Hubby - byn som försvann

 

Mariette Manktelow framför Hubby - byn som försvann

I min översikt över gårdarna längs Samnan, så nämner jag "Hubby", när jag talar om Hammarby, den sista gården / byn vid Samnans utlopp i söder. Detta är ett namn som inte längre finns kvar, vilket illustreras av kartorna nedan.

Modern karta, och karta 1861

På den moderna kartan, till vänster, står det "Hammarby" till höger om Linnés Hammarby. Men på kartan till höger, från 1861, står fortfarande "Hubby" på denna plats. 

Mariette från Hubby

När jag kontaktade Mariette Manktelow, med bakgrund av att jag såg hennes namn när det gäller den historiska översikten över Lövsta (se "Broarna över Samnan"), så visade det sig att hon inte bara jobbade på SLU, och därför kände till en del om platsens historia, utan att hon faktiskt är född och uppvuxen i just Hubby.

Flygbild söderifrån över Hammarby - Hubby till höger, och Samnans dalgång i bakgrunden (foto: Stefan Steiner)

Mariette har sedan doktorerat i botanik, Carl von Linnés ämne, och även varit ansvarig för projektet Linnés historiska landskap, som bland annat utmynnade i Linnéstigarnas inrättande i samband med Linnéjubileet 2007. 

Jag sökte Mariette för att få höra mer om Lövsta. Men det får vi återkomma till senare, för när jag hörde om hennes bakgrund bestämde jag mig att denna gång i stället undersöka om vad som faktiskt hände med Hubby!

Linné övertar Hubby

Hubby har varit en by sedan 1200-talet (åtminstone). 1758 kom Linné in i bilden, då han köpte grannsäteriet Hammarby, tillsammans med Edeby och Sävja (alla tre är gårdar i Danmarks socken). Redan på den här tiden var jordbruket vid Hammarby och Hubby sammankopplat, då man delade på ängarna som gick ner till Samnan och Funboån. Det här var strandängar som hade en väldigt ojämn växtlighet, på grund av att vissa delar av området fortfarande var vattensjuka på grund av den låglänta belägenheten.

Hubby och Hammarby vid storskiftet 1763 - Årsboken Uppland 2007

1763 genomfördes storskiftet, och Linné satt med när protokollet skulle skrivas. Dock skiftades inte strandängarna ner mot Samnan, som Mariette berättar i filmklippet. Hubbybönderna orkade inte sätta upp nya gärsgårdar, och därför fick de gamla remsorna bestå.

På kartbilden ovanför som är hämtad från den informativa beskrivningen av "Linnés Hammarby - inte bara Linné med familj"  av Karin Hallgren i Årsboken Uppland 2007 (året för Linnéjubileet), ser man remsorna i den övre delen. Hammarby och Hubby hade redan tidigare haft en ägoblandning, men när Carl von Linné av kung Gustaf III tilldelades åborätten för Hubby år 1776, bara något år innan han dog, så blev i praktiken Hubby en del av Hammarby. 

Mariette och jag vid platsen för en av Hubby-gårdarna

Det var dock först efter Linnés död som familjen flyttade ut till Hubby, och åborätten till gårdarna Hubby 1 och Hubby 2 övertogs av Linnés döttrar. På fotot ovan står vi vid husgrunden till en av gårdarna, som dock numera är övertäckt av schaktmassor. Det är på den här platsen som man fortfarande kan se ett förvildat bestånd av sibirisk nunnéört, enligt Mariette.

Staten övertar

1879 överlåter Carl von Linnés barnbarns barn Carl Ridderbjelke, (vars ende son sedermera blev riksdagsman), egendomen till staten (se Manktelows översyn "Linnéanska växter kring byggnadsminnet Linnés Hammarby"). Efter en lång debatt i riksdagen beslutades att själva Hammarby skulle bli museum, och markerna runt omkring skulle drivas som en akademigård. Det är vid den här tiden som Hubby på allvar försvinner som en egen by, gårdarna rivs och idag är området begravt under en stor lada med schaktmassor omkring.

Den siste rättaren vid Hammarby

Mariettes pappa Sven Steiner var den siste rättaren, alltså förman för akademigården vid Hammarby. Sven arbetade tidigare vid Långtora gård utanför Enköping och flyttade med familjen in på rättarbostaden i Hubby efter utbildning vid Ultuna lantbrukshögskola och i Wales på 50-talet.

Rättarbostaden till höger på bilden. Idag är husen hopbyggda och bebos av Aurelius, som driver "Fäboden" (foto: Stefan Steiner)

Familjen bodde på 60-talet i rättarbostaden som fortfarande finns kvar längs vägen som går genom Hubby mot Hammarby. Huset och grannhuset, som på den tiden beboddes av utländska praktikanter som var här för att lära sig lantbruk, är till- och sammanbyggda och bebos numera av Aurelius som driver Fäboden intill.

Sven Steiner mekar med en moped vid det nya huset på andra sidan vägen (foto: Stefan Steiner).

Familjen flyttade i slutet av -60talet in i ett nybyggt hus på andra sidan vägen, som ses på fotot ovan. I huset bredvid flyttade lagårdskarlen in med sin familj. Idag bor Mariettes bror Stefan här, och driver företaget Danmarks rör.

Hubby idag

Jag blev rundvisad i omgivningarna av både Mariette och två av hennes tre bröder, Stefan och Tomas. Det finns minnen från långt tillbaka i snart sagt varje buske, och där boningshusen idag ligger, låg det på Linnés tid ett antal soldat- eller snarare ryttartorp, eftersom detta är upptagningsområdet för Upplands ryttare (se artikeln om Vaksala Råby som också har ett dragontorp).

Med syskonen Mariette, Stefan och Tomas framför "Hemgärdet" och med Hammarby i bakgrunden.

Syskonen Steiner hade otroligt många minnen att berätta. Mariette kunde förtälja att hennes pappa Sven fortfarande använde samma benämningar som Linné på de olika åkrarna - på bilden ovan står vi framför "Hemgärdet" som går ner mot Funboån.

Det är också Stefan som plockat fram de gamla fotografierna ovan, och jag har fått ännu fler från bland annat jordbruket på 70-talet.

Med tanke på Samnan, som är temat för den här bloggen, kunde Mariette minnas hur de som små, tillsammans med lagårdskarlens fru gick ner och badade i Funboån, just där Samnan rinner ut. Lite lerigt kanske, men de lyckades i alla fall bada!

1972 överfördes arrendet av jordbruksmarkerna till Ultuna lantbrukshögskola, där Mariette sedan tre år är anställd (heter sedan 1977 Sveriges Lantbruksuniversitet). Då försvann rättaruppdraget, och driften av jordbruket blev moderniserad. Öppna diken täckdikades, åkerholmar sprängdes bort och markerna började besprutas med flyg. Det byggdes också en väg med en bro över Samnan (se broarna över Samnan). Sedan ett par år har dock arrendet övergått från SLU till bonden på Danmarks Prästgård.

Mariette nämnde också en sak som jag inte reflekterat över tidigare, nämligen att Carl von Linné och Sten Carl Bielke aldrig hade något "grannförhållande". Linné kände visserligen, och besökte Bielke (bland annat 1747), men köpte Hammarby först 5 år efter Sten Carl Bielkes död 1753. Jag skulle ändå tro att man kan påstå att det till stora delar är Bielkes förtjänst att Linné sökte sig hit ut till Funbo Lövstas grannskap!

Jag ställde frågan också om det inte fanns någon bro över till Lagga. Linné hade ju låtit uppföra en ny bro i Edeby för att lättare kunna ta sig till Stockholm, men mot Lagga Norrby / Säby saknas idag förbindelse. Och jodå, bröderna Steiner kunde berätta om en flytbrygga som användes när de var små. Det var också intressant att det fortfarande i deras begreppsvärld fanns en "Laggafjärden" som var som en sjö när vattenståndet stod högt där Samnan  rinner ut i Funboån. Och med tanke på att höjden är enbart 5 meter över havet, så är det ju max 1000 år sedan det faktiskt var havsnivån, och detta var en fjärd på riktigt, året runt.

Ja, spännande att få höra den försvunna byn Hubbys historia - stort tack till syskonen Steiner / Manktelow!

Brillinge

  

Komministerbostället i Brillinge

Ovanstående bild är av det gamla komministerbostället i Brillinge. Brillinge är grannbyn i norr till Vaksala kyrkby, se gärna kartbilden över Vaksala från min översikt över gårdarna (V1 Brillinge). Brillinge-artikeln på wikipedia ger också en del hänvisningar till alla fornminnen som finns runt den här gården.

Prebendebönderna i Vaksala

Min ciceron under rundvandringen i Brillinge var Carl-Birger Sveidqvist, som är fjärde generationens arrendator i Vaksala / Brillinge. Carl-Birger är sedan länge aktiv i Hembygdsföreningen i Vaksala (som startade 1979), och även ordförande för Långhundraleden, ett samarbete mellan hembygdsföreningarna längs vattenleden som gick ut i Åkersberga, via Danmark och Husby-Långhundra. (se gärna ett föredrag som han höll om detta i Funbo 2016).

 

Sigrid och Carl-Birger på Brillingevägen

Carl-Birger är uppvuxen på arrendatorbostaden i Vaksala, men blev 1971 arrendator på den andra av kyrkans gårdar, den i Brillinge. På bilden ovan syns han bredvid Sigrid Strömgren, född Sundberg framför hennes hus. Vi stötte på henne på promenaden, och jag fick höra lite om granngården där hon är uppvuxen. Återkommer till det.

När det gäller Vaksala så berättar Carl-Birgers syster, Anna Christina von Schantz, i en artikel i UNT just om deras uppväxt i Vaksala. Anna Christina är dessutom nuvarande ordförande i hembygdsföreningen. Carl-Birgers pappa var den siste "prebendebonden" i Vaksala, då prebendet för Uppsala domprost upphörde 1941. Carl-Birger använde begreppet som jag var tvungen att slå upp, vilket var en kyrklig inrättning för att försörja präster och kyrkans män, biskopar, domprostar och även exempelvis professorer i teologi.

Carl-Birger flyttade sedan till den andra gården, den i Brillinge, som han arrenderade från 1971 till 2015, se bilden överst, och nedan.

 Arrendegården i Brillinge - huset är "nybyggt" på 50-talet

Ofta fanns det två gårdar i närheten av kyrkor runt stiftsstäder som Uppsala - i Vaksalas fall var gården vid själva Vaksala kyrka till för domprosten i Uppsala domkyrka, medan gården i Brillinge var grunden för försörjningen av den lokale hjälpprästen. Det är troligen därför den benämns "komministerbostad" på generalstabskartan från 1861.

Brillinge - en hel by

Nu ska sägas att bebyggelsen runt Vaksala och Brillinge efterhand växte ut till en hel by. Där fanns smeder och skomakare - hästhandlare och lantarbetare - ja alla möjliga hantverkare och yrken.

Skomakeri på Brillingevägen

På bilden ovan syns det som har varit ett gammalt skomakeri på Brillingevägen (siste skomakaren var Elis Eriksson). Problemet för många av de som bodde i de olika småstugorna var att husen var byggda på ofri grund - vilket kunde leda till att de tvingades flytta om inte markägaren ville ha kvar dem. Carl-Birger berättade om huset som ligger intill skomakeriet ovan, att markägaren krävde att det skulle tas bort. Eftersom det låg precis på gränsen till Vaksala gårdstomt fick dock den som bodde i huset löfte om att dra över huset på Vaksalasidan. Med det beskedet lät sig dock markägaren nöja, och huset fick stå kvar.

 

Ett av de gamla husen i Brillinge

Hästhandlare Johansson

Carl-Birger har oräkneliga historier att berätta, en var om den gård där familjen Sundberg bodde, och där Sigrid (se fotot längre upp) växte upp (och vände tillbaka till från Råby - och lät bygga ett hus intill med sin familj). Det är också en gammal gård på området, som inte heller har något aktivt jordbruk kvar. 

Den andra Brillingegården där Sigrid växte upp

På den här gården, berättade Carl-Birger, bodde det en hästhandlare för länge sedan. Han hette Johansson och var en av Uppsalas mest framgångsrika hästhandlare, med verksamheten inne i stan. "Tattare" kallades han på den här tiden - men affärsverksamheten var tydligen framgångsrik. Som hästhandlare handlade det dock ofta om att sälja dåliga hästar till så högt pris som möjligt. Carl-Birger berättade att om det var fem hästar som skulle säljas så tog Johansson fram de fem dåliga hästarna, och gömde undan de bra hästarna i stallet.

Tydligen gick det ändå inte så bra till slut, för i mitten av 20-talet måste Johansson börja sälja av sina egendomar, och flyttade även från Brillinge.

Utsikt över Samnan

Om man går upp på höjderna i Brillinge har man en strålande utsikt ut över Samnans dalgång. Det är späckat med fornminnen, och går man upp på den lilla höjden bredvid Gränbystaden (gamla Gränby Centrum) kan man hitta både gravrösen, en rest bautasten och gamla husgrunder.

Samnans dalgång med Mariebergs kakelugnsmakeri i fonden

På den norra spetsen av Brillingehöjden ligger Tingshöjden, som troligen var tingsplatsen för Vaksala under medeltiden (och kanske tidigare). Det finns en rapport från Upplandsmuséet från 2013 ("Kring Vaksala Prästgårds hage"), som gjordes i samband med Österledens utbyggnad mellan Brillinge och Gränby Centrum, som ger en bra bild av den arkeologiska kontexten i området.

För att avsluta med själva Samnan så kunde Carl-Birger berätta att den här delen av Samnan dikades ut 1943 - ett massivt arbete där bönderna från trakten hjälptes åt att gräva ut Samnan för hand (jft utdikningen av norra Samnan som gjordes nästan 20 år senare). Jorden skulle ligga en meter från dikeskanten, så det blev mycket skottande. Något jag får anledning att återkomma till.

 

Vaksala Råby

Nu har jag genomfört mitt första besök på en av gårdarna i Samnans dalgång. Det är Vaksala Råby (V7 i min lista över gårdar), där Ulf Schmidt bor med sin fru. Jag har lärt känna Ulf genom politiken, bland annat när han och jag var gruppledare i socialnämnden i Uppsala för våra respektive partier. Råby visade sig vara spännande på betydligt fler andra sätt än att det ligger just vid Samnans högsta punkt och vattendelare, med anknytning både med linnélärjungen Carl Peter Thunberg och den världskände läkaren och talaren Hans Rosling.

 

Bron mellan Ytterbacken och Råby

Finns det två "Samnan"?

I bitande kyla, -10 grader, traskade vi ner till Samnans krök. Vid besöket insåg jag att Ulf och jag hade olika syn på vad "Samnan" egentligen är för något. För Ulf som flyttade in i Vaksala Råby när hans föräldrar köpte gården 1959, är Samnan det vattendrag som rinner förbi Råby, från Sjödyn norr om Vittulsberg, och vidare ut mot Gamla Uppsala. Han är dock naturligtvis medveten om att det finns en "annan" Samnan som börjar just här, och rinner åt andra hållet (mot sydöst). 

På fotot ovan står jag och Ulf på en bro över Samnan (enligt Ulfs definition), men den finns inte med på min lista över broar över Samnan (förra blogginlägget).  Den går nämligen från ett biflöde, som jag ser det, men då lever jag kvar i en bild av Samnan som är kanske 2000 år gammal. När Samnan fick sitt namn var det självklart att det var ett vattendrag som band samman Fyrisån och Funboån (som då ännu inte var en å utan mer en havsvik), men de senaste seklerna (kanske till och med över ett millenium) är det självklart att för folket i Råby så är Samnan det vattendrag som rinner förbi byn, och i en sväng vidare mot Gamla Uppsala.

Det var dock tydligt för Ulf var "den andra Samnan" börjar - och han pekade på vassruggen ute på åkern (syns längst till höger i bortre delen, närmast E4:an).

Ulf står vid utsikten från Råbys Samnan mot Gränbystaden, och vassruggen som är högsta punkten mellan östra och västra delen av Samnan

Råby Samnans dikningsföretag

Precis när Ulfs föräldrar flyttade in 1959 så genomfördes en utdikning av Samnan. Ett särskilt dikningsföretag inrättades där traktens bönder med mark gränsande till Samnan ingick, och en lång bit av sträckningen dikades ut.

Bakgrunden var att vattnet som rann ner via Vittulsberg, en egendom ägd av Greve Oscar Bernadotte uppströms mot Sjödyn, varje vår översvämmade de lågt liggande åkrarna. Ja, det kom så mycket vatten, så en del rann norrut mot Gamla Uppsala, och en del söderut längs den södra grenen av Samnan. Naturligtvis försvårade detta odlingen av marken, och efter dikningen har bara en översvämning skett, efter ett kraftigt höstregn.

Dikningsföretaget har alltså inte fyllt någon funktion sedan det inrättades, och är nu upplöst för gott.

Linnélärjunge byggde huset

Carl Peter Thunberg är mer känd utomlands än i Sverige. Det kan man bland annat se av artikeln på Wikipedia där den engelska är längre än den svenska. Han är en starkt bidragande orsak till att det japanska kejsarparet besökte Sverige i samband med Linnéjubiléet 2007.

Carl Peter Thunberg, foto från Gbg Naturhistoriska museum

Thunberg kartlade den japanska floran, och var en av mycket få västerlänningar som fick tillträde till det annars (från 1639-1854) i princip helt stängda landet. På vägen besökte han även Sydafrika där han bland annat upptäckte Rooibos-plantan.

Efter han kommit tillbaka från Japan 1779, köpte han huvudgården i Råby. Det är den ursprungliga gården (Råby 1:1) som var (åtminstone på 1800-talet) rusthållargård för livregementet till häst.

Han lät då uppföra ett nytt boningshus lite längre norrut, i lera som var en innovativ byggnadsmetod (kanske hade han fått inspiration från sina många resor). I det huset bor nu alltså Ulf och hans fru sedan några år, efter att Ulfs mamma gick bort 2017. Huset byggdes egentligen för Carl Peters son Per, som bodde där fram till 1834. Själv gifte sig Carl Peter med en dotter till Universitetets vice räntmästare Gabriel Ruda, och bosatte sig i Gränby. Så småningom flyttade de till Tunaberg (nuvarande Ärna), där Thunberg bodde i slutet av sitt liv (han dog 1828).        

Hans Roslings anor på gården

Hans Rosling (även han mer känd utomlands än i Sverige) är mest känd för sina föreläsningar om Gap minder, en outtröttlig internationell folkbildare som genom statistik visar hur folk har det i olika länder. Han har annars varit mer verksam som läkare, inte minst internationellt i exempelvis Mocambique och på Kuba dit han reste på Fidel Castros förfrågan (finns att läsa i hans spännande självbiografi). Jag hamnade bredvid honom vid en middag med landstingets jubilarer (hans fru Agneta hade jobbat 25 år inom landstinget) när jag var landstingsråd runt 2008, verkligen en upplevelse.

 

Hans Roslings "testamente" - boken Factfulness

Hans var på besök hos Ulf innan han gick bort för att titta på omgivningarna som hans farfarsfar bebott. Även hans pappa hade vistats där en del, eftersom det gamla dragontorpet fanns kvar i släkten Roslings ägo fram till för några tiotal år sedan. 

Branden i Råby

För bara drygt ett par år sedan blev Ulf väckt mitt i natten av att brandkåren höll på att släcka hans stall, där han hyrde ut plats för fem hästar. Blixten hade slagit ner och lagården och ladan stod i ljusan låga. Tyvärr fanns det inte mycket att göra, utan allt brann ner, och även hästarna dog. Han visade mig elskåpet som det stod lågor ur klockan 3 på natten, grannarna i huset som han hyr ut fick stå utan vatten en stund. Både SVT och UNT rapporterade om olyckan.

Minnen från bronsålder och järnålder

Som vi pratar om lite grann i klippet så har Ulf Schmidt en historia som ordförande för Upplandsmuséet under 4 år. Jag frågar bland annat om utgrävningarna i Berget, Gamla Uppsala, som vi säkert har anledning att återkomma till.

Tack vare sitt historiska intresse har Ulf i höstas bidragit till en arkeologisk förundersökning på sina marker (förutom att man är tvingad till detta som markägare om man ska bygga något i områden med mycket fornlämningar). Man hittade då lämningar från äldre bronsåldern, vilket inte är så överraskande. Hela sträckningen längs Samnan är full av arkeologiska lämningar eftersom människor bodde här längs den dåtida strandkanten. Rapporten "En boplats vid Råby" finns att ladda ner från Riksantikvarieämbetets Forndok.

Det finns också en väldigt intressant runsten inom synhåll från huset. Det är U976. Bredvid finns en annan sten, med en skålgrop i, så det har säkerligen varit en historiskt viktig plats.

Är Greta Thunberg släkte med Carl Peter

När jag sökte på nätet fann jag en intressant anekdot om Greta Thunberg - som utomlands kopplas till den mer kände vetenskapsmannen från 1700-talet. Greta är enligt "Släktingar-bloggen", sondotter till Olof Thunberg, skådespelare som gjorde rösten till Bamse. Det verkar inte av texten som dessa Thunberg skulle vara släkt med Carl Peter, men Ulf har i kommentarsfältet skrivit en fråga, och nämner att han minns att hans föräldrar skulle ha tagit emot besök av Olof Thunberg från Sthlm (2003), som påstod sig vara släkt med Carl Peter Thunberg! Alltså torde det finnas ett släktskap.

Återstår resten

Ulf gav flera intressanta tips om sina grannar, så jag har all anledning att återkomma till granngårdarna, Brillinge, Berget, Lövstaholm och flera gårdar i Vaksala. Han hade också en väldigt spännande historia om hur några pojkar som när de lekte vid ett vattendrag vid Vaksala Plenninge (ett stenkast från där jag bor) hittade runor ristade på en sten. Spännande - speciellt med tanke på att de två runstenarna i Danmarks Sällinge (grannbyn) är förkomna!

 

Broarna över Samnan

Vi är nu framme vid det tredje och sista inlägget i introduktionen om Samnan. Vi kommer nästa gång att börja besöka en av gårdarna.

Det här inlägget fokuserar på hydrologin - alltså själva Samnan, och dess vatten. Då är det också naturligt att ta upp broarna över ån. På filmen ovan står jag vid den sydligaste bron - den sista innan utloppet i Funboån.

Idag tog jag med (delar av) familjen på en promenad från Lövsta till Hammarby och tillbaka. Det är den sträckning jag i förra inlägget nämnde att Malin Eriksson 2006 i sitt examensarbete vid Ultuna föreslog skulle göras till en Linnéstig. 

Det är sannerligen en intressant dynamik mellan den växt- och jordbruksintresserade baron Sten Carl Bielke på Lövsta säteri, och hans granne i söder, botanik-professorn (och rektorn vid Universitetet) Carl von Linné vid Hammarby säteri - båda med marker som gränsade till Samnan, och med mycket kontakt med varandra. De grundade bland annat Kungliga Vetenskapsakademin tillsammans 1739 (läs historisk översikt av Mariette Manktelow).

 

Vårflod i Samnan 1922 - Gamla Uppsala kyrka i bakgrunden (Upplandsmuséet) 

Vattendraget längs grundvattenföre

För bara något år sedan publicerade SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) sin utförliga rapport om "Grundvattenmagasinet i Samnans dalgång". Där finns allt som är värt att veta om det vatten som strömmar fram under själva Samnan (som en del av de gamla isälvsfören som funnits sedan istiden, och som täckts med ett tjockt lerlager).

Man ser på den höjdprofil som finns i översikten att Samnan här har sitt lägsta läge - under 5 meter över havet. Eftersom landhöjningen är ungefär 5 m/1000 år är det alltså uppenbart att detta var en havsvik under vikingatiden. Så sent som under Linnés tid på mitten av 1700-talet talades det om att ängarna var vattensjuka (Lövstas äng Dyn var "sidländ äng med starrbotten").

Det är också intressant att Samnan rinner i ett jämnt före i en dalgång från 15-20 m ö h i Gamla Uppsala, till skillnad från Fyrisån som ju går via flera fall - vid Ulva, och vid Kvarnfallet och Islandsfallet inne i Uppsala.

Broarna över Samnan

Jag har kommit fram till 18 övergångar / broar - som jag listar nedan.

Gamla bron vid Vedyxa

På bilden ovan ett foto jag tog häromdagen vid den gamla bron vid Vedyxa. Den nya vägen byggdes på 30-talet, och den nya bron (väg 282) ligger ett stenkast från den här. Dessa är några av de broar där det placerats runstenar intill. 

Här är ett försök på lista från söder till norr:

1. Lövsta - vägbro, trä på balkar

2. Vedyxa - modern bro för länsväg 282 (med runstenar)

3. Vedyxa - gamla bron som användes fram till 1930-talet

4. Knivsbrunna - vägbro, oljegrus med räcke

5. Knivsbrunna - traktorbro

6. Lunda - vägbro, grusväg (med runsten)

7. Skölsta - traktorväg (ofta lerig)

8. Skölsta - järnvägsbro (Lännakatten, smalspår)

9. Skölsta - traktorväg mot Årsta

10. Mellan Skölsta och Vallby - traktorväg

11. Nya Skölstavägen (Alrunegatans förlängning)

12. Vallby, vägbro (och en liten spång i närheten)

13. Skäve - liten spång

14. Vaskesta - traktorbro

15. Väg 288 / Vaksalagatan - länsväg

16. Ytterbacken - traktorväg

17. Ytterbacken - nybyggda E4-påfarten för väg 288

Här delar sig Samnan i den sydgående och den nordgående delen

18. Råby - traktorbro

19. Berget - traktorväg som leder vidare under E4

20. Lövstaholm - kör väg som också går i tunnel under E4

21. E4 - här har Samnan grävts av vid det nya E4-bygget 2007

22. Gamla Uppsala - järnvägsbro, ostkustbanan (nybyggd)

23. Gamla Uppsala - Vattholmavägen (väg 290 / C693)

Som synes blev det fler (23) än de 18 jag förut identifierat - såg en del små traktorbroar på google maps som jag också tog med i förteckningen (kursiverade). Kan ju också vara någon ytterligare som jag får lägga till senare.

Gårdarna i Samnans dalgång

Med hjälp av Generalstabens karta från 1861 guidar jag i detta avsnitt genom Samnans dalgång - och här kommer förteckningen över de gårdar vi passerar.

Genom tre socknar

Samnan passerar igenom tre socknar - Gamla Uppsala, Vaksala och Danmark. Dessutom utgör Samnan i södra sluttampen gräns mellan Danmarks och Funbo socken.

Gamla Uppsala, det är det som fram till 1258 hette just Uppsala, då påven skrev brev till biskopen i Västerås, att Uppsala kunde flyttas ner till Östra Aros, under villkor att namnet följde med. Östra Aros, dagens Uppsala, var då hamnen nere vid Mälarens strand, efter det sista fallet. Gamla Uppsala var redan ganska övergivet och domkyrkan var skadad av bränder, både 1204 och 1245. Flytten skedde alltså nerströms längs Salaån, det som numera heter Fyrisån. Annars hade det kanske fått heta Nersala (eftersom det hamnade nerströms längs Salaån). Västra Aros ("västra åmynningen") är för övrigt det som numera heter Västerås.

Samnan gav Gamla Uppsala sin plats

Här ger jag mig på en djärv spekulation - kan det vara Samnan som faktiskt gett Gamla Uppsala sin plats? Tittar man på kartan ser man tydligt att Svearikets högsäte hamnat just där Långhundraleden möter Fyrisån (ja, eller "Salaån") - och att leden förbi Vaksala och Danmark var (fordom) minst lika viktig som den som gick vidare ner förbi Östra Aros.

Från Kristina Ekero Erikssons "Gamla Uppsala"

På bilden ovan ser vi en teckning av Mats Vanehem i Kristina Ekero Erikssons bok "Gamla Uppsala" från 2018 (Norstedts förlag). Till vänster, strax bakom nuvarande kyrka ligger den stora Hallen, eller Salen (jämför "Salaån"), och längst bak i bilden till höger syns Samnan. Den vid utgrävningarna 2011-2013 sensationellt upptäckta stolpraden syns gå från byn i Gamla Uppsala upp till just Samnan. Stolparna, kanske krönta av hästhuvuden, var uppsatta i början av 600-talet och samtida med kungshögarna (som syns till vänster på bilden). En väg följde stolpraden från Samnan - där det antingen fanns ett vadställe, eller en hamn kanske!?

Samnan inritad på kartan över Vaksala Härad från 1861

På kartan ovan (generalstabskartan från 1861) har jag ritat in Samnan i blått. Notera att den följer de gröna fälten vilket är betesmarker (äng), till skillnad från de gula som är åker. Det beror på att markerna närmast Samnan är lite mer sanka, och därför användes de, liksom strandängarna vid Fyrisån idag, för bete.

Vi ska nedan lista alla gårdar som Samnan passerar (enligt kartan), precis som i filmklippet. Jag numrerar för kommande referenser. Gårdarna som ligger norr om Samnan markeras med N och söder med S. Jag skriver också upp en del gårdar vars mark (1861) inte direkt gränsar till Samnan, men som är värda att nämna ändå.

Gårdarna i Gamla Uppsala socken

Kungsgården är den allra första gården söder om Samnan. Även gården vid själva bron över Samnan benämns hör hit till denna mark som var kungens, och en del av Uppsala öd. På kartan nedan är inte några fler namn inskrivna (Utfl G betyder utflyttad gård), men i M Hagermans bok "Försvunnen värld", som jag nämnde i förra bloggposten, beskrivs utgrävningarna vid Lövstaholm, och en stor Hallbyggnad som låg nere vid Samnan. Lite längre österut ligger Berget. På norra sidan tillhör marken kungsgården, men lite längre norrut finns Bredåker där det även gjordes utgrävningar vid E4-bygget. (På arkeologigamlauppsala.se finns en bra översikt)

Utsnitt över Gamla Uppsala

GU1. Kungsgården (S)

GU2. Lövstaholm (S)

GU3. Berget (S)

(Lötgården N)

(Bredåker N)

Gårdarna i Vaksala Socken

Även i Vaksala går Samnan precis förbi det som blev en centralplats, med en kyrka som faktiskt är äldre än den i Gamla Uppsala. Det finns massor med runstenar vid kyrkan och i området runt kyrkan. Förbi kyrkan går den stora vägen (Vaksalagatan / väg 288) ut mot Rasbo och Östhammar, och korsar Samnan vid det som idag är en liten damm.

Utsnitt över Vaksala

På norra sidan av Samnan ligger Råby, Trälösa, Eke, Skäfve, Vallby och Skölsta, och på södra sidan egentligen själva Vaksala, men Brillinge och Vaskesta är de två gårdarna som vetter norrut. I nuvarande stadsdelen Årsta har vi Bolsta och Ångersta, och längre bort mot sockengränsen Stångby och Plenninge. Själva Årsta (tegelbruk) och Slavsta ligger lite längre söderut och så även "Norrhellby, eller Norrby" som det står på kartan.

Vid Råby svänger vattendraget av på kartan, det är här ett vattendrag som kommer norrifrån, som börjar i "Sjödyn" norr om Vittulsberg i storskogen mellan Jälla och Storvreta, som rinner ut i Samnan. Men det är just här, vid Råby, som Samnan har sitt skilje / högsta punkt - där alltså ena armen rinner norrut och andra söderut. Något vi återkommer till.

V1. Brillinge (S)

(Vaksala)

V2. Vaskesta (S)

V3. Bolsta (S)

V4. Ångersta (S)

V5. Stångby (S)

V6. Plenninge (S)

(Norrhellby S)

V7. Råby (N)

V8. Trälösa (N)

V9. Eke (N)

V10. Skäve (N)

V11. Vallby (N)

V12. Skölsta (N)

Gårdarna i Danmarks socken

Gränsen mellan Vaksala och Danmark är märklig i historikers ögon, en mängd enklaver, och uppdelade ägogränser. Just här skär också Danmark socken in med sitt karaktäristiska "huvud" i norra delen av sin kartbild. Det är Danmarks Lunda (till skillnad från "Vaksala Lunda" någon kilometer norrut) som sträcker sina ägor på båda sidor av Samnan. Efter Lunda kommer Knivsbrunna och sedan Vedyxa på norra sidan - områden fulla av arkeologiska lämningar. På södra sidan ligger Sällinge och Hugsta och Myrby, gården där vi började med vårt första avsnitt. Sedan är vi framme vid Funbo socken på norra sidan. Strax efter att nuvarande väg 282 (som byggdes på 30-talet, det finns en minnessten inne i skogen vid häradsgränsen) korsar Samnan vid Vedyxa har de olika byarna tilldelats varsina delar av betesängarna nere vid vattnet (förutom att marken är sank och därmed lämplig som bete är naturligtvis även vattentillgången viktig för de betande kreaturen). Danmarks kyrka med kyrkbyn ligger strax bakom Viggeby, och sedan kommer längs Samnan Tjocksta, och slutligen Hammarby (med Hubby som står nämnt på kartan).

Norra delen av Danmarks socken

Även på den här kartbilden ses ett biflöde av Samnan markerat - det som rinner från Krisslinge mellan Sällinge och Kumla (Danmarks Kumla ligger idag vid den stora rondellen i korsningen E4 - väg 282), och rinner ut i Samnan vid Knivsbrunna.

D1.Sällinge (S)

D2. Huggsta (S)

D3. Myrby (S)

D4. Viggeby (S)

D5. Tjocksta (S)

D6. Hammarby (S)

D7. Lunda (N)

D8. Knivsbrunna (N)

D9. Vedyxa (N)

Funbo Lövsta

Den norra sidan av Samnans östligaste del utgörs av Funbo socken, och här är det egentligen bara en stor gård, nämligen Lövsta som är ett gammalt säteri / gård, som exempelvis under Carl von Linnés tid ägdes av släkten Bielke. Numera är den försöksgård för SLU, Sveriges lantbruksuniversitet som har sitt huvudsäte på en annan anrik gård i Uppsala, Ultuna nere vid Fyrisån.

Malin Eriksson har som ett examensarbete gjort en intressant landskapsanalys över Lövstaslätten, området mellan Lövsta och Hammarby, och föreslår till och med en Linnéstig här, vilket inte vore orimligt.

Sammanfattningsvis kan alltså gården här skrivas:

F1. Lövsta (N)

I Samnans dalgång

 

Det här är första inlägget i den här serien om Samnans dalgång. Jag kommer framöver att skildra Samnan, vattendraget som binder samman Sävjaån i Danmark/Lagga och Fyrisån i Gamla Uppsala, och gårdarna som ligger längs Samnan.

Samnan

Som namnet antyder är Samnan ett vattendrag som förr var en vattenled som band samman Gamla Uppsala och Lagga (där Mora Stenar låg). Efterhand har ån grundats upp och idag är det som oftast inte mer än en bäck. Eller två bäckar, eftersom de rinner åt varsitt håll, från Gränbytrakten. Vi återkommer till själva vattendraget.

När var Samnan en vattenled?

För att förstå Samnan så måste man förstå Upplands historia. Sveriges yngsta landskap har bokstavligen stigit upp ur havet sedan den senaste istiden, alltså under ca 10 000 år. På grund av att landskapet är så platt har det gått bitvis ganska snabbt att torrlägga - man brukar räkna med att landet stiger 5-10 meter under 1000 år. 

Samnan för 3000 år sedan - från Maja Hagermans "Försvunnen värld"

På fotot ovan syns hur dagens Uppsala (inritat med ett rött streck) ligger mitt i en havsvik för 3000 år sedan. Bilden är fotograferad från Maja Hagermans utmärkta bok "Försvunnen värld", om utgrävningarna längs nya E4, som vi har anledning att återkomma till här på bloggen. De två blå pilarna markerar Samnans utflöde i Fyrisån i Gamla Uppsala (i nordväst), och i sydöst pekar pilen mot där Samnan passerar Skölsta. Redan vid den här tiden ser vi att Samnan börjat grundas upp där den ligger som högst, även om det troligen fortfarande var vatten hela vägen vid den här tiden.

Samnan år 0

På ovanstående bild är Samnans utflöde markerade med de två blåa pilarna, för 2000 år sedan (år 0). I nordväst precis som förra bilden ligger Gamla Uppsala, och i sydöst är det fortfarande vid den här tiden en stor havsvik, där Samnan idag rinner ut i Sävjaån. Här på bilden ser man tydligt hur vattnet fortsätter ner mot slätten vid Östuna, vidare ut i det som kom att kallas långhundraleden (som mynnade i dagens Åkersberga). Vi ser också hur sjön eller viken mynnar i dagens Ekoln längs det som idag är Fyrisån (längs den östra röda stadsgränsen för Uppsala).

Vid den här tiden var det alltså inte längre öppet vatten i Samnans dalgång, men ån kunde sannolikt fortfarande användas för transporter. Dessutom var det återkommande översvämningar i samband med vårflod och liknande, så vattennivån var inte konstant.

Viktig kommunikationscentrum under vikingatiden

Fortfarande 1000 år efter Kristus var Samnan uppenbarligen en central kommunikationsled, i alla fall så låg den norra och södra delen i mycket viktiga centrala områden. I norr fanns Gamla Uppsala - svearikets centrum och hednakultens och sedermera kristendomens högborg. I söder ser vi många spår av vikingatiden genom de talrika runstenarna.

Myrby runsten U 950

På bilden står jag bredvid Myrby runsten, U 950, som den heter i räkningen (där U står för Uppland). Det finns två till runstenar alldeles i närheten - vi får återkomma till dessa märkliga runor i senare bloggpost. I vilket fall så visar dessa stenar att detta fortfarande under Vikingatiden var viktiga kommunikationsleder, eftersom runstenar ofta restes intill viktiga vägar och vattenleder.

Med denna korta inledning är nu denna blogg igång, och jag hälsar alla intresserade vidare läsning, och tittning.